Anhållande

Anhållande är ett tillfälligt frihetsberövande som åklagaren beslutar om när en person är misstänkt för brott. Det är ett kortvarigt tvångsmedel som föregår en eventuell häktning.

En polisman får i brådskande fall gripa den som det finns skäl att anhålla, det vill säga den som är på sannolika skäl misstänkt för ett brott och där det finns risk för flykt, kollusion eller fortsatt brottslighet. Den gripne ska skyndsamt föras till förhör. Efter förhöret ska åklagaren utan dröjsmål besluta om personen ska anhållas eller friges.

Beslut om anhållande får meddelas om personen är på sannolika skäl misstänkt för ett brott och förutsättningarna för häktning är uppfyllda. Är den misstänkte endast skäligen misstänkt får anhållande ändå ske, om det är av synnerlig vikt att personen tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning. Anhållningsbeslutet meddelas av åklagaren.

Den som är anhållen har rätt till offentlig försvarare. Det är viktigt att utnyttja den rätten direkt, eftersom utredningsåtgärder som förhör och husrannsakan ofta sker i nära anslutning till anhållandet.

Vill åklagaren att den anhållne ska förbli frihetsberövad ska häktningsframställning göras utan dröjsmål och senast klockan tolv tredje dagen efter anhållningsbeslutet. Häktningsförhandling ska sedan hållas senast fyra dygn efter gripandet eller verkställt anhållningsbeslut. Om åklagaren inte begär häktning ska den anhållne omedelbart friges.

Ett anhållande är inte ett straff och innebär inte att personen är dömd. Det är en processuell åtgärd för att säkra utredningen.

I Din Juridiska Trygghet finns mer om vad som händer när en person misstänks för brott. Kontakta oss direkt om du eller en närstående har anhållits, vi hjälper dig redan från första dagen.