Häktning

Häktning är ett frihetsberövande som beslutas av tingsrätten och som innebär att en misstänkt hålls i förvar i avvaktan på rättegång. Det är ett mer ingripande tvångsmedel än anhållande och kräver domstolsbeslut.

Rätten får besluta om häktning om personen är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, och det dessutom finns risk för att personen flyr, fortsätter sin brottsliga verksamhet eller försvårar utredningen. Är straffminimum för brottet ett år och sex månaders fängelse eller mer gäller en presumtion för häktning, som innebär att häktning ska ske om det inte är uppenbart att skäl saknas.

I undantagsfall kan även den som är skäligen misstänkt häktas, om det är av synnerlig vikt att personen tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning. Det kallas utredningshäktning.

Den häktade har rätt till offentlig försvarare. Häktningsförhandling ska hållas senast fyra dygn efter gripandet eller verkställt anhållningsbeslut, och den häktade har rätt att närvara och yttra sig.

Häktning kan förenas med restriktioner, vilket innebär begränsningar i kontakter med omvärlden, besök och tillgång till medier. Restriktioner kan påverka den häktades möjlighet att medverka i sin försvarares arbete och är ofta en stor påfrestning.

Häktningen ska omprövas regelbundet. Faller skälen för häktning bort ska personen friges. Åklagaren ska driva utredningen framåt med skyndsamhet.

I Din Juridiska Trygghet finns mer om tvångsmedel och rätten till försvarare. Kontakta oss omedelbart om en närstående häktats, vi kan vara på plats redan vid häktningsförhandlingen.